Fåglens visa

Där sjöng en fågel på lindekvist,

på lindekvist:

En liten fågel är jag förvisst,

som nog kan spela och sjunga.

Men borta dröjer mitt hjärtas vän,

mitt hjärtas vän;

i lund och mark är han fjärran än

och flyger långt uti skogen.

Guds vackra ängel med ögon blå,

med ögon blå,

han satt i molnet och hörde på

och sjöng så sakta i kvällen:

Du lilla fågel på lindekvist,

på lindekvist,

Gud gif din älskling åt dig så visst,

som du kan spela och sjunga!

Och fågeln sjunger ännu i dag,

ännu i dag;

om vännen kommit vet inte jag,

och inte ängelen heller.