Fiskaren sjunger

Somna, du min våg i vestanfjärdar,

Somna sakta mot holmens strand!

Slockna du min sol, i molnets verldar,

Slockna stilla vid himlens rand!

Bryt, du starka storm, din vilda vinge af!

Flyg i dufvohamn allt kring det vida haf!

Gunga roligt i vågens famn;

Långt, långt i fjerran är mitt hjertas hamn.

Kom du tysta, kom du underbara,

Höga natt öfver spegelfjärd!

Hafvet somnar. Tusen, tusen klara

Stjernor blinka ur djupets verld.

Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig,

Ensam bland de tusen, ensam der för mig?

Hvar är du, o min stjerna, nu?

Långt, långt i fjerran ensam brinner du.

Ja, jag ser dig, klara stjemestrimma,

Det var dig, som jag sökte gladt.

Det var du, som i lifvets storm och dimma

Saligt log i mitt hjertas natt.

Göm ditt hulda öga ej i molnet mer;

O, jag ser på dig, som man på våren ser,

När en vinter i hjertat rår;

Långt, långt i fjerran är mitt hjertas vår.

Hafvet sofver. Evigheten strålar

Stum, högtidlig på jordens sorg,

Och det tysta, mörka djupet målar

Nya riken i nattens borg.

Gunga mellan tvenne verldar, du min båt!

O, hvar skall du hamna på din långa stråt?

Hvar, o hvar är ditt lugna bo?

Långt, långt i fjerran är mitt hjertas ro.