Nu somnar vågen

Nu somnar vågen i vestansjö

Och stranden i hvitt sig klär,

Och vintern breder sin bädd af snö

Kring klippor och öde skär

Sof godt från mörker, stormar och brus,

Sof godt till morgon, fägring och ljus,

Och dröm om vårens strimma klar,

långt, långt i en framtids dar!

Jag vet en storman de våg ochså,

Han brusar i menskobarm Och fryser en vinter i hjertat då,

är stranden sä ödsligt arm;

Stå upp från mörker, tvekan och strid,

Stå upp till klar hetviss het och frid,

När Herrens ande mäktig går

I vaknan de hjertans vår.