Bourgogne!

Bourgognens blod jag prisa vill,

dess eld mig fattat mången gång

och givit vingar åt min sång.

Bourgognens blod jag prisa vill

När sorgen tungt ditt hjärta slår

och vemod bleker livets färg

tag druvosaft från franska berg

i Chambertin finns sol och vår.

Ditt hjärta värms, din puls slår fort,

och sorgen flyr och världen ler

och genom öppnad himmelsport

du paradisets ängder ser.

Med nektarbägarn i sin hand

Sankt Peter dricker då dig till

och spörjer om ett bättre land

mot denna jord du byta vill.

Men gott du ler åt gubben då,

slår i på nytt ditt tömda glas

och höjer det och sjunger så,

att Petrus baxnas för din bas:

"Å nej, Sankt Per, min fromme far,

mitt huvud har ej gråa hår,

ännu finns vin i glaset kvar

och ännu älska jag förmår."

"Tids nog, när flaskan blivit tom

och flickans kyss har blivit kall,

då fäll, o död, min sista dom,

då, svarta mull, på kistan fall!

Men nu Bourgognens ädla blod

jag tömmer för tyranners död

och dricker ungdom, dricker mod

ur franska druvors heta glöd!"