Fiskarvisa

Min stråt är glad, min sol är bjärt,

min styrman är en tös

liksom en gädda rak och smärt

och knubbig som en gös.

Blir fisket uselt eller stort,

det rör mig ej ett dyft,

den bästa fångst jag nånsin gjort,

har nyss ombord jag lyft.

Men stackars, stackars hvarje mö,

som går i fiskarbåt

och följer på den trolska sjö,

där vinden löper våt!

I land hon tumlar yr och vild

med hjärtat mer ej fritt,

ty vågens sång och fiskarns bild,

dem blir hon aldrig kvitt.

Men sörj ej, sörj ej, liten vän!

Mitt hjärta redligt är!

Och kan du lida mig, igen

jag tro och lit dig svär.

Ty ytan hos en böljans man

kan skifta så och så,

men under skvalpet gömmer han

ett trofast djup ändå.

Min stuga står på Sunnbo ås -

och sanden bär ej bröd.

Där fins ej ko, ej gås,

men heller ingen nöd.

Ty aborr blänker på mitt bord

och braxen på mitt fat;

och kärlek, flicka - tro mitt ord -

är styfvare än mat.