I Lissabon där dansa de...

I Lissabon där dansa de

i kungens röda slott,

bekrönta och bekransade

vid hurrarop och skott.

Där spelar hafvet som basun

och fjärran violin

och hvarje kind är purpurbrun

som starkt Oporto-vin.

Där sjunga rossignolerna

i dunkel muskottlund sic

för prinsarne och gemålerna

i nattens ömma blund.

Där fladdra kupidonerna

på vingar af kristall

kring grefvarne och baronerna

som sucka dagen all.

Du vestanvind af Salvador

som blåser stark och vek,

väck upp en hind ur liljesnår

att vi må drifva lek.

Jag är en hjort i myrtendagg,

min krona är af gull

och bär en ros på hvarje tagg

för all min längtans skull.

Från buskarne vid Munga strand

hörs mäktigt gny och brus.

Där dansa paren hand i hand

i Pillmans glada hus.

Hvar man som lyfter sina lår

till gamman i hans sal

är som en präktig matador

och prins af Portugal.

En trotsig sky går tung af bly

och spyr sin hagelsvärm,

men flickan lutar vårlig hy

mot Pillmans lena ärm.

Från buktig stång med höstligt bång

en väderhane gal,

men flickan ler i Pillmans fång

som Maj i Munga dal.

En fruktröd gren står gungande

och slår mot vägg och glas,

i humlegången sjungande

går östans druckna bas.

Du höstvind, fyll din vida bälg

och blås som i trumpet!

Jag är en högkrönt bröllopselg

bland rönn i Munga vret.

Nu spricker molnets grå madrass

vid åskans hårda knall

och månens skepp med gyllne stass

går fram i vinrödt svall.

Låt oss gå ut och segla med

från höstens vissna hus

till städer under liljeträd

och slott i myrtensus.