Vårvisa

I den sköna månad Maj,

tra la la la

han en dag gick ut på svaj, ut på svaj!

Satte hatten käckt på sned,

stegade mot stranden ned,

trådde efter äventyr

av vår och ungdom yr.

Solen sken och göken gol,

bästergök i vester gol,

plötsligt skymtade en kjol, ah!! en kjol!

Fram ur snår af björk och al

kom en flicka, nätt och smal,

såg sig om och log kokett,

på flickors kända sätt!

"Sköna flicka", sade han,

och all tvekan bums försvann,

och hans hjärta redan brann, genast brann!

"Luften fläktar ljuf och varm,

törs jag bjuda Er min arm,

och att gå en stund med mig,

på skogens dunkla stig?"

Hon sad' nej och nej igen

(fordom hände sån't, min vän!)

men tänk hon ändrade sej se'n! Jojomen!

Gick invid hans sida blyg

och, att börja med, i smyg

gaf och fick mång' kärlig blick

och hjärtat slog, tick, tick!

Sedan i den gröna lund,

trala la, gröna lund

ömt han kysste hennes mund! Rosenmund!

Blomstren nickade så gladt,

vinden domnade mot natt,

sakta sjönk den klara sol

och vestergöken gol!

Plötsligt störde dem ett skri:

"Nej hvad ser jag min Sofi, o Sofi!"

Och bakom en mäktig fur,

där hon länge stått på lur,

och infernaliskt passat på,

steg mamman fram! Tablå!

Nu är han med boja fäst,

med en gyllne boja fäst!

Och hvad tror Ni sker härnäst?

Jo bröllopsfest!

Han i splitterny kavaj,

hon, lik vårens vackra Maj,

ler ur slöjans hvita svall,

och så är visan all.

Du ungersven, som lyssnat har,

lärdom tag, försiktig var,

om frihet kär du har!

Akta dej för Majvinds lek,

vestergök och flickors smek!

Och se dej om, att bak en fur

ej Svärmor står på lur!

Men allrasist, du flicka lill,

ett vänligt råd jag gifva vill,

som du bör lyssna till:

Kyssar ska du spara på,

ty gossars tycken snabbt förgå

och det är inte alltid sagdt

att Mamma står på vakt!