Båten gungar sakta

Båten gungar sakta,

sakta öfver lätta böljor hän.

Pilar näckroskretsen vakta,

stundom kysst af lutad gren.

Solguld dallrar uppå vågen,

drömmar födas uti hågen,

vattnet är så underbart

genomskinligt klart.

Skimra der ej ljusa vingar

bakom mosstäckt furustam?

Hör du icke skratt som klingar

trollskt och mjukt ur skogen fram?

Vänd ditt roder! Låt oss följa

strimman, bölja efter bölja,

tills vi finna vägen namn,

hinna solens hamn!