Liten Karin

Min Karin, nu dig visa glad

som min gemål för land och stad.

Ack, Herre Kung, din tjenstemö

af skräck och ångest blott vill dö!

Nu kring de ljusa lockars svall,

den gyllne ringen fästas skall.

Ack hur mitt hufvud bure sällt

en blåklintskrans bland skördefält!

Nu med de hvita fingrar små

tag spiran med demanter på.

Ack, hur jag såge mera lugnt ett ax,

af klara droppar tungt!

Nu sjunk i purpurkuddars famn

hos mig i tronens trygga hamn.

Min Kung, om lyckan vänder sig,

min trogna famn skall skyla dig!