Det underliga

Rymden brinner middagsklar.

Skuggorna stå korta.

Underligt att allt blir kvar,

när man själv är borta.

Eller tänk om det är vi

som blir kvar och världen

blott en syn som drar förbi

över huvudgärden.

Skog och äng och berg och sjö,

skyarna som välva,

intet märker att vi dö,

märker vi det själva?

Äro vi som leva här

bränsle eller flamma?

Liv och död, kanhända är

det i grund detsamma.