En vårvisa

Min själ är full av våren,

dess första fina lust,

det glittrar gult ur snåren

där sälgen knoppats just.

Med doft av brustna knoppar

och sol på björketoppar

stå vårens lena böljor

i sång mot lifvets kust.

Min tanke som förtrollad

drar ut å stiglös ban,

af sippor öfversållad

står brinkens gröna plan,

som pärlemor och glitter

är fågellekens kvitter. --

Nu har han åter vaknat,

den store gamle Pan!