Maj

I ljusa skyar går solen,

till sång blir skymningens röst,

i doft den första violen

ren slumrat in vid ditt bröst.

Ock mitt hjärta, du kära, gömmer

en majkvälls strålande sol,

och djupt i min längtan drömmer

en daggig och vårtrött viol.

Det bleknar kring blåa vatten

och blundande blomsterland,

snart dör i den hvita natten

både dofters och färgers brand.

Men min ömhets sol, du kära,

skall purpra din majnatt röd,

och min längtans viol dig bära

sin blomdofts fagraste glöd.