Lina

Visst finns det töser nog i vår by,

som gå både klädda och fina

i köptygskjol och knarrande skor,

men tacka vet jag dock Lina.

Klar i blick som morgonen själf,

stiger hon upp med solen,

skyndar sig flinkt att sällskap få

med granngårdsbarnen till «skolen».

Du sett henne tidt på vägen dit,

gladlynt och röd om kinden,

sett hur hon sprang framför din vagn

att vara den första vid grinden.

Fick hon en slant, hon log så godt,

fick hon ej, neg hon bara --

lilla Lina med lingul lock

och ögon skinande klara!

Ingen i klassen lär som hon

säkert och fermt sin läxa,

gäller det svara, tyckes hon

riktigt på bänken växa.

Sist, när examen är förbi,

läxorna bara ett minne,

skyndar hon raka vägen hem,

sjungande glad i sinne.

Muntert mot vägens sten och grus

snabba små träskor klappa

fortare fortare -- mor hon ser

vänta på hemmets trappa.

Andfådd och varm hon hinner fram

klarblå ögonen skina.

Sommar det är och soligt och grönt.

Lyckliga, lyckliga Lina!