Ungt mod

Fins ej lots? Låt go ändå!

Äfventyrligt skön är vågen,

Blåsten sticker skarpt: Låt gå!

Vind i seglen, storm i hågen!

Doft af tång från mörkblå vatten,

Välkomstfläkt från djupets värld!

Spridda fiskar bloss i natten!

Kan du tänka bättre färd?

Talar man om skär och bankar?

Låt dem tala! Vinden snart

jaga bort de fega tankar

och bevinga jullens fatt!

Stolta fara finns då ingen,

som dig älskar utom jag?

Lika gott! Med svarta vingen

sväfva fran i trollskt behag!

Och det susar, när du spänner

flykten öfver dunklad våg;

Andeverldens magt jag känner,

lifvande vårt glada tag!

Korta äro glädjens stunder,

njut dem derför, stark och ung!

Skulle jullen ängå under,

modig död är aldrig tung.