Till Ottilia!

Tysr och blygsam på sin stängel,

Ren som paradisets engel,

Liten snöhvit lilja satt

I den stlla natt.

I den stilla natt.

"Dalens dotter, sångens tärna,

Lyst af mina känslors stjerna,

Blommar här i tysthet jag

För en morgondag

För en morgondag."

"Räck mig, Broder åt den flicka,

Som har lärt af mig att blicka,

Full af längtan, full af hopp,

Mot sin himmel opp

Mot sin himmel opp."

Så var blommans tal. Jag lade

Som det ädlaste jag hade,

Henne ned i bön för dig.

Du förlåter mig!