Riddaren Martinus

Riddar Sankt Martinus red

pansarklädd från slottet ned

kring gestalten smärt och hög

manteln vid för vinden flög

Under portens höga hvalf

stod en fattig man och skalf

och med ödmjukt lutad rygg

drog han sig åt sidan skygg

Ömkan hjältens själ betog

svärdet han ur skidan drog

skar i tu sin mantel, gaf

tiggaren en hälft däraf

Kvar den arme häpen stod

men i striden drog med mod

riddarn med sin halfva dräkt

stridde lika oförskräckt

I densamma nattens lopp

väcktes han ur sömnen opp

se, i strålar hög och mild

stod vid bädden Jesu bild

Gudasonen själf det var,

mantelns ena hälft han bar,

sade med en himmelsk blick

Det var jag, som gåfvan fick