Röda och hvita blommor

Såg du henne bröllopsdagen?

Sköna voro anletsdragen.

Men som vårens hvita stjärnor

o, så bleka voro de

och jag såg en sällsam dimma

öfver hennes ögon simma

och hon log så outsägligt

som de sällas skuggor le!

Jag till henne gick och sade:

O var glad ibland de glada,

på din kind låt lifvets lycka

strö sitt rosenskimmer än!

Blek är sorgen, blek är döden,

kärlek älskar rosen, glöden,

glädjen klär sig helst i rosor,

o, så var min ros igen!

Och nu står jag stum af smärta

vid den dyras brustna hjärta,

röda blommor, hvita blommor

rinna i min håg igen,

lifvets lätta fjärilslycka

vill i rosor helst sig smycka,

sälla hjärtats tysta glädje

i narcisser klär sig den!