Vårens dag

Vår trädgård ståndar full af blom

uti sin vithets rikedom

stå päronträd och bigarå

och aplar, knotiga och grå,

fast majdagsblad med grönska späd

ej skymta fram på något träd!

Det är allenast du och jag,

som veta det är vårens dag,

som se att på vår trädgårdsgång

nu blomblad falla, fång på fång,

som höra kvitter, fåglar slå

i klastung syrénberså!

Och åt de andra skratta vi,

ty vårens klara melodi

de våga icke vänta än,

de spana emot himmelen,

de tro den gifva köld och snö

och frysa så de kunna dö!

Ej almanackan lurar oss,

ur hennes ok vi sluppit loss.

Må andra läsa där, med id

och vänta snällt på blomstrens tid.

Det är allenast du och jag,

som veta: Nu är vårens dag!