Jungfrun under lind

I våren knoppas en lind så grön

med rosor och marsviol,

Där under sitter en jungfru skön

och sömmar i klaran sol.

Själv är hon liksom en sol i vår

som äpplet är hennes kind,

när hon vid spegeln slår ut sitt hår,

det faller som blomster från lind.

Som solen fångas av lindens blad

så fängslas hon håg och sinn,

så har hon mig bundit med trolska kvad,

och tagit mitt hjärta, mitt hjärta in.