Kalla händer, varmt hjärta

Kalla händer, hjärtat varmt

har jag ofta funnit;

nära tårar, fjärran kval

uti avskedsstunden:

då min hand du tryckte sist,

hand med hand frös samman;

hjärtat, likväl ännog varmt,

löste dem i lågor.

Ännu känner jag din hand

kall i min sig hvila,

känner hjärtats heta brand

till mitt hjärta smyga;

kalla händer, hjärtat varmt,

ack! för mig bevara;

aldrig handen tryck på skämt,

att ej hjärtat kallnar!