Fylgia

Fylgia, Fylgia, fly mig ej,

när jag drags av det låga mot dyn,

du skygga, förnäma, sky mig ej,

när med lumpna tankar jag skymmer din

veka gestalt,

som svävar i skönhet och stjärnglans

och drömmar av ljus för min syn

så nära mig,

men så fjärran dock

som den fjärran, fjärran skyn,

du eftertrådda, du oåtkomliga,

du flicka av skönhetslängtan,

du väsen i dräkt av livets skiraste silverskir

med lyckliga drag och kärlekens skäraste

törnrosskimmer i hyn.

Fylgia, Fylgia, fly mig ej,

du skygga, förnäma, sky mig ej,

du min skönhetslängtan,

som mot dagens sorger

är min skyddande tröst i nattens syn!