Fjäriln vingad

Fjäriln vingad syns på Haga

mellan dimmors frost och dun

sig sitt gröna skjul tillaga

och i blomman sin paulun.

Minsta kräk i kärr och syra,

nyss av solens värma väckt,

till en ny, högtidlig yra

eldas vid sefirens fläkt.

Se, Brunsvikens små najader

höja sina gyllne horn,

och de frusande kaskader

sprutas över Solna torn.

Under skygd av välvda stammar

på den väg, man städad ser,

fålen yvs och hjulet dammar,

bonden mildt åt Haga ler.

Vad gudomlig lust att röna

inom en så ljuvlig park,

då man, hälsad av sin sköna,

ögnas av en mild monark!

Varje blick, hans öga skickar,

lockar tacksamhetens tår,

rörd och tjust av dessa blickar

själv den trumpne glättig går.