Rose-Marie

Ensam i skogen sjöng

den vackra Rose-Marie,

kom till den klara bäck

och såg sin bild däri,

löste sitt långa hår,

log som den fagra vår:

Hur är min bäck så glad,

där han i blommor går?

Säg, varför ler i dag

skogen i grönt behag?

Varför är himlen blå,

och varför sjunger jag?

Kom, sade bäcken,

kom, du vackra Rose-Marie,

kom, som en vind i skogen

susar lätt och fri!

Sätt dig invid min strand,

svalka din varma hand,

lös dina skor,

och fäll ditt blåa strumpeband!

Vila vid björkens rot,

bada din vita fot,

skölj dina röda kinder!

Tag mitt svar emot!

Därför är jag så glad,

du vackra Rose-Marie,

att jag din spegel är

och ser din bild däri.

Därför i täckt behag

blommar din skog i dag,

därför att Rose-Marie

bär sjutton vårars drag.

Därför är himlen ljuv,

därför sjunger du,

därför att bortom skogen

bor en hjärtetjuv.