Blomstervisa

Som liljorna i natten

vid bäckens mörka vatten,

så glimmar du för mig, min vän, i mina dunkla år.

I mina långa höstar

så underbart det tröstar

att tänka, hur i liljeljus jag vandrar, var jag går.

Och strömmens mörka vatten

gled snabbt förbi i natten

och gästar aldrig mer den strand, där liljefolket bor.

Ju fjärmare jag drager,

dess mer jag minns dig fager,

jag går som yr av liljedoft, jag hoppas och jag tror.