En höstens kväll

En höstens kväll, en stormens kväll, Malena,

vardt du som sörjde åter stolt och ung,

och längtan drev dig på bevingad sena

långt ut på stigen genom öde ljung.

Och samma afton gick jag ut allena

och fri och djärv som alla drömmars kung

och tänkte: Kom, låt hed och höst förena

två vilsne hjärtan som en brand i ljung.

Jag vet det väl:

du kände mina tankar

tungt som ett ankar

häktas vid din häl.