Hon kom

Hon kom, hon kom över vajande blom sin gång

helt småningom, helt småningom,

och Gud vad den vandringen syntes mig lång.

Men lärkorna klungo som klockor i sky

och bäckarna sprungo och världen var ny

och gammal och ljuv som en kärlekssång.

Hon gick, hon gick över vajande blom sin gång,

med en sista blick, med en sista blick,

och Gud vad den blicken var djup och lång.

Men lärkorna tego, de tycktes mig lyss

och blommorna nego, de gågo nur nyss

två mänskobarn bytte sin första kyss.