Vid sjön

Allt dunklare skymmer kvällen

och jordens färger dö.

En ensam på främmande ställen

jag dröjer vid slumrande sjö,

jag dröjer, jag dröjer vid slumrande sjö.

Blott himmelen glöder och glimmar

tungsint gult och rött,

ett återsken av de timmar,

som brunnit nyss och förblött.

Det är som ett slocknande öga,

där livets färger dö.

Nu grånar all glans i det höga.

Men det lockar djupt i sjö,

men det lockar, det lockar djupt i sjö.