Blommorna

I leende blommor, I menlösa små,

Omgrönskade vänligt af hopp!

Med tjusning å nyo jag skådar er gå

Likt stjernor ur mullriket opp.

O sägen, hvad underbar känsla det år,

Som ömt till er fägring mig drar!

Med hjertat, som klappar försmäktande här,

Säg, blomma, hvad slägtskap du har!

Mig tyckes, som fordom jag ofta er sett

SYSTEM1 fjerran, i sällare trakt,

Som högre förtjusning l alla mig gett

Och blomstrat i skönare prakt. —