Öfver hafvet sjunker en stjärna

Öfver hafvet sjunker en stjärna

stilla, sörjande

ser jag dess stråle släckas,

ser jag den långsamt kväfvas.

Den enda stjärnan i natten...

Dock skall jag alltid känna

din blick följa mig,

lysa vänligt i min natt,

dock skall du alltid skina öfver min väg

stilla, sörjande,

stjärna, du som slocknade för mig!

Dock skall din blick mig följa,

din blick den stilla, rena,

dock skall jag alltid känna

din ande kring mig sväfva,

kring mig som den lena

varma brisen bölja.