En vårvisa
E. Bergman
Med en krans om horn och hår
av det våta löv
svingar han i svala snår,
vig och lätt på kluven klöv.
Luden, lustig, full av spratt
trår en faun sin dans
väcker ekot med sitt skratt
viftar takten med sin svans.
I den morgonljusa vik slår en yr najad.
Pärlor droppa, fiskar hoppa sprittande åstad,
när i ringar hon sig svingar ung och glad.
Sol och ljus och sång och sus spela Pan!