En visa

Min kära smög ut genom månglänst grind.

Det var dagg över äng, det var doft i vind.

I glans, i glans låg fältet!

Min kära gled in i den glimmande skog.

Och månen längs stigen sin strimma drog.

I glans, i glans stod skogen!

Och jag vandrade fram i min käras spår.

Och jag vandrar ännu genom öden och år.

I glans, i glans står livet!