Kärleken

Bannande sin dotter talte modren:

"Flicka, jag för kärleken dig varnat,

Och jag finner att jag varnat fåfängt."

Dottren sade: "var ej oblid, moder:

Stängde jag mig in, att undfly honom,

Flög han med hvart solgrand in i rummet;

Gick jag åter ut och rymde undan,

Hörde jag hans suck i hvarje vindfläkt;

Slöt jag både ögon till och öron,

Sprang han skälmsk uti mitt eget hjerta."