Amanda

I blomman, i Solen

Amanda jag ser.

Kring jorden, kring polen

Hon strålar, hon ler.

I rosornas anda,

I vårvindens pust,

I druvornas must

Jag känner Amanda.

När gullharpan klingar,

När Västan sig rör

Med susande vingar,

Amanda jag hör.

Allt, Ängel, bestrålar

Din himlagestalt,

Lik Skaparns i allt

Din gudom sig målar.

Se! själarne ila,

Vid dödängelns bud,

Till gyllene vila

I famnen av Gud.

Se! floderna hasta

Med skummande fart.

I havet de snart

Sig dånande kasta.

Men aldrig min trånad

Till målet skall nå.

Blek, suckande, hånad,

Jag enslig skall gå,

Skall evigt, Gudinna!

Lik stjärnan dig se

Högt över mig le

Och aldrig dig hinna.