Serenad

Stilla i rymderna nu

månskenets flöde strömmar.

Den som vore så ung som du

och hade så vackra drömmar.

Den som sluppe från årens stoft

i natt när allting skiner

och allting är dagg och doft

och dans af amoriner.

Mot lågan i fönstret där

de sväva på lätta vingar.

Hör du en visa, så är

det hjärtat som hemligt klingar.

Nu skall du släcka ditt ljus

och somna från ve och villa,

medan i rymdernas hus

månskenet strömmar stilla.