Betlehems stjärna

Gläns över sjö och strand,

stjärna ur fjärran,

du, som i Österland,

tändes av Herran!

Barnen och herdarne

följa dig gärna,

Betlehems stjärna.

Natt över Judaland,

natt över Sion.

Borta vid västerrand

slocknar Orion.

Herden, som sover trött,

ute å fjället,

barnet, som slumrar sött

inne i tjället,

vakna vid underbar

korus av röster,

skåda en härligt klar

stjärna i öster,

gånga från lamm och hem,

sökande Eden,

stjärnan från Betlehem

visar dem leden

[fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem

ljuva och friska:]

»Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem.«

Barnen och herdarne

följa dig gärna,

strålande stjärna.