Den svarta fjäriln

Den första fjäril, som jag sett

i år, var svart.

I skog, som våren än ej klädt

den flög, jag vet ej hvart.

Till någon sjuklings lägerstad,

hvars dag var all,

till egen graf bland multna blad

i drifva hvit och kall.

Jag vet ej, men min marssols glans

ej värmde mer,

men som en likduks tunna frans

den flöt längs stugans ler.

Emot min förstusvale steg

en kvällskall lukt

från skogens kältillfrusna teg

och murkna stammars fukt.

Jag följde svarta fjärilns flykt

bland kala snår,

och frågade mig själf så skyggt

om jag skall dö i vår.