Från andra sidan Styx

Jag är en ensling, främmande för alla,

som går min egen väg i egen takt

och ser med drömsjukt tigande förakt

det stora mänskohafvet tanklöst svalla.

På andra sidan Styx jag hör dig kalla

till lifvets fest — och jag, som redan lagt

mig ner till hvila långt i glömskans trakt,

jag reser mig och låter dig befalla.

Säg, vet du faran af att väcka döda?

De dödas lidelse är ingen lek,

som slumrar in vid kyssar och vid smek.

De dödas känslor brinna blodigt röda,

och skälfver läppen än af smärtor blek,

så är det blott för hjärtat vill förblöda.