Kväll på kyrkogården

Dödsklockan dallrar.

Nu en själ har flytt,

bed, moder, bed,

vid hvarje kransens perla.

Hvar ärrad smärta

blir ett sår på nytt.

Bed, bed, från morgon

intill afton serla!

Bed för hvar fattig själ,

som hädan går

bed, bed för en ock hvar,

som känner sorgens färla.

Gråt för det, barn,

som brist till arfs lott får,

bed, moder, bed,

vid hvarje kransens perla!