Marias vaggsång

... I aspens topp en susning gick av höst

bland bladen gulnade och bjärta.

Maria sjöng med sorgtyngd röst

för Jesusbarnet vid sitt hjärta:

Sof sött, du som skall spira

för smärtornas skördedag

som plantorna ängen sira

för slåtterns lieslag.

Du växer för plågans aga

och lidandets bäska tukt

liksom för tröskarns slaga

det dignande axets frukt.

För smädelsens törnehufva

du mognar bland hån och hot,

som vinstockens rodnande drufva

för vinotramparens fot.

Sof sött, ty snart är det dager.

Ren stjärnorna flämta matt;

och åter vår vandring drager

mot målet, som Herren satt.