Pionerna
E. Ralf
Det doftar mull, och parkens blomster
blunda i salighet, då regnets droppar flöda.
Men liksom trötta synder, tunga, dystra,
osläckligt flammande pioner glöda.
Och medan än som brustna purpurtoner
i svarta mullen lösa blomblad dala,
ensamt och gällt som ebiga passioner
pionerna i aftondimman tala.