Aftonstjernan

Stormen somnat och vågens brus;

över jorden sig mörkret sänker.

Ensam och klar som en fyrbåks ljus

högt upp i rymden en stjärna blänker.

I det djupa havs nattliga värld,

över den svallande böljedansen,

stjärnan klar på sin himmelska färd

med osäglig prakt sprider strålande glansen.

Se, hur hon klyver med flammande svärd

de dunkla, de böljande vatten.

Är det en vingad Seraf på sin färd?

Så frågar jag hänryckt i drömmande natten.