Balladen om Fru Slöje

Det var fru Ingrid Slöje,

hon var så ljus som äppelblom;

två tunga flätors rikedom

hon bar, fru Ingrid Slöje.

Det var ung guldsmed Slöje,

som fisk i vattnet glad han var,

på senig arm så stark han bar

sitt viv, fru Ingrid Slöje.

Herr Magnus Ingrid Slöje

igår vid brunnens vatten såg;

strax vände sig Herr Magni håg

till fagra Ingrid Slöje.

Nu gråter Ingrid Slöje,

se'n kungens dolk nått smedens barm.

I natt hon sov på kungens arm,

den ljusa Ingrid Slöje.