Den Avundsvärde

Du ryttare, säg smeden

att noga brodda hingstens sko;

på öde Holaveden

står hal och isig klyftans bro.

Minns skrocket: om på friarfärd

du störtar där med hästen,

väl för du till din huvudgärd

din brud från bröllopsfesten,

men, främling i ditt eget hem,

skall med ett moln på pannan

du längta till en annan

och aldrig veta dock till vem.

Men ryttaren månlyst springer

i sadeln brått vid lurars ton,

och sporens kringla stinger.

Gud hjälpe, blank av is står bron!

Från störtad hingst han stiger blek,

hans händer svennens trycka:

Mig väntar mången kärlekslek,

men aldrig hjärtats lycka,

mig väntar allt, den felas blott,

det enda jag begärde.

Gråt sven, den avundsvärde

skall sitta ung med håret grått.