En gammal spelmans visa

Ack, längesen jag dansade,

det var ej mer igår;

som ung och glad jag ansade

mitt skägg och vackra hår

till flickornas förnöjelse i dansen.

Jag minnes knappast själv en gång,

det är så många år,

så längesen, jag sjöng min sång

om kärleks ljusa vår

till flickornas förnöjelse i dansen.

Ack, var är nu den ljuva vän,

som hjärtat från mig tog?

Och var är nu den kärleken,

som håg och sinne drog

till flickornas förnöjelse i dansen.

Nu är jag vorden gammal, trött,

knappt hår och skägg jag har;

på ungdomen har tiden nött,

och intet har jag kvar

till flickornas förnöjelse i dansen.