I Seraljens lustgård

Rosen sänker sitt huvud, tungt

av dagg och doft,

och pinjerna susa så tyst och matt

mot stjärneloft.

Källorna vagga sin silvervåg

i sömnig ro,

minareterna peka mot himlen opp

i from en tro.

Halvmånen skrider så sakta fram

över det tysta blå,

och han kysser rosens och liljans kind,

alla de blommor små

i Seraljens lustgård,

i Seraljens lustgård.