O säg du enda kära

O säg, du enda kära,

min älskling först och sist:

när den du nu förkastar

har livets börda mist,

skall då ditt bröst ej

röras av ömkan över den,

som höll dig kär i livet

och kär i döden än?

Och när du minns den stunden,

som all hans ofärd bragt,

om då en tår vill falla,

blygs ej för minnets makt;

förlåt vad som har varit,

och säg vid graven blitt:

"I livet detta hjärta

med all sin brist var mitt."