Orientale

Skönt är när grönskan sänder

smekande välluktsrus,

träden med fulla händer

svalka strö ut och sus,

springbrunnar pärlbestänka

palmer som kronan sänka,

kring minareter blänka

svanor i kvällssolsljus.

Skönt är på bädd av mossa

sjunga en spansk ballad,

låta små systrar frossa

av melodiers bad.

Ack, ty en syskonskara,

dömd att min livvakt vara,

ler då och skämtar bara,

dansande, yr och glad.

Skönast är dock när natten

ensam i rymden rår,

drömma vid havets vatten,

vatten som fjärran går,

drömma om andra stranden,

när upp mot himlaranden

månen med vita handen

silversolfjädern slår.