Sommarens sista ros
E. Sjögren
Se blommande allena
står sommarns sista ros.
De väna systrar alla
ha vandrat re'n sin kos.
Som vän bland höstens blommor
ej ens en knopp hon har
att hennes rodnad spegla
och ge på sucken svar.
Jag vill ej här dig lämna
att tyna utan hem.
Nu slumra dina kära.
Gå, slumra du med dem.
Se, dina blad jag skakar
så sakta kring det bo,
där dina vänner ligga
i dödens stilla ro.
Så vill jag snart dig följa,
när mina vänner flytt.
Min kärleksring förlorat
de pärlor honom prytt.
När trogna hjärtan kallnat
och gjort sin sista färd,
vem vill då ensam stanna
i denna mörka värld?