Sommarens sista ros

E. Sjögren

Se blommande allena

står sommarns sista ros.

De väna systrar alla

ha vandrat re'n sin kos.

Som vän bland höstens blommor

ej ens en knopp hon har

att hennes rodnad spegla

och ge på sucken svar.

Jag vill ej här dig lämna

att tyna utan hem.

Nu slumra dina kära.

Gå, slumra du med dem.

Se, dina blad jag skakar

så sakta kring det bo,

där dina vänner ligga

i dödens stilla ro.

Så vill jag snart dig följa,

när mina vänner flytt.

Min kärleksring förlorat

de pärlor honom prytt.

När trogna hjärtan kallnat

och gjort sin sista färd,

vem vill då ensam stanna

i denna mörka värld?