Tre män satte ut sin båt emot väst

Tre män satte ut sin båt emot väst,

långt emot väst där solen går ned.

Var tänkte på den som han älskade mest,

på barnen där hemma och stugan med.

Chorus

Ty kvinnor må strida och män må gå på:

det är många som ska ha och litet att få;

Men havet, det ligger där och hotar!

Tre kvinnor vaka vid fyren i kväll

och tända lyktan, när sol går ned.

När vågor resa sig mot klippans häll,

de komma och gå och ha ingen fred.

Chorus

Ty kvinnor må lida och män må gå på,

där stormarna de vina och våggorna slå.

Och havet, det lyfter sig och hotar.

Tre lik driva in och en kantrad båt,

på den skinande stranden, när solen ler.

Tre kvinnor de vrida sina händer i gråt,

över dem som de aldrig få möta mer.

Chorus

Ty män må lida och kvinnor med;

ju förr det kommer, dess förr få de fred

för havet, som reser sig och hotar!