Valsen med sorgens kavaljer

Mitt hjärta drömt om att bjuda

timmarna upp till dans

vid gigornas spel och skruda

alltet i festers glans.

Det valsas, valsas i dagar

och glädjen muntert ler

på långdans i skog och i hagar

mot sorgens kavaljer.

De svinga sig sirligt båda

runt i en evig ring,

som dansade de av våda

ibland förbytta ting.

Bland sol och måne och stjärnor,

som aldrig stilla stå,

en virvlande lek för hjärnor

av gnistor i det blå.

En virvellek för mitt hjärta

och sorgens kavaljer;

vi sväva bort, där bland bjärta

kvällsmoln man solen ser.